Frida Södermark har sprungit Ultravasan åtta gånger. Men det här avsnittet handlar minst lika mycket om allt som händer runt ett långt lopp som om själva resultatet.
Hon berättar om vägen från de första löpstegen till SM-guld och VM, om varför Ultravasan tidigt blev en plats hon ville tillbaka till, och om hur relationen till loppet förändras när nyfikenhet byts mot erfarenhet och förväntningar. Här finns startmorgnar i mörker, skador som följer med in i lopp, vägpartier som räddar dagen och den där envisheten som gör att vissa alltid tar sig hela vägen till Mora.
Det blir också ett samtal om ultra som kultur. Om varför den sista i mål betyder lika mycket som den första, och om att springa inte bara för tider, utan för att fortsätta vara i rörelse genom livet.
Podden och tillhörande omslagsbild på den här sidan tillhör
Mats Stegemann. Innehållet i podden är skapat av Mats Stegemann och inte av,
eller tillsammans med, Poddtoppen.
